Det börjar kännas som om tiden börjar hinna ikapp mig och att det är dags att bli vuxen. Blev Gammelmorfar
för en månad sedan och fokus för mitt intresse har ändrat sig något.När jag 2002, för 15 år sedan, skaffade min första Porsche, en signalgul 911 T Targa från 1972, var målsättningen att ta med mina barnbarn till Sigtuna för att äta glass när solen skiner. Givetvis var också tanken att skruva på bilen. Ni ska veta att jag inte sedan moppeåldern mekat med något. Bilar var transportmedel, punkt slut. Men att meka med en ungdomsdröm vore kul. Och så blev det.
Målsättningarna uppfylldes med råge- mycket glass blev det och en hel del intressant skruva. Jag lärde mig teknikhistoria. Och dessutom gav ”den gamla bilen” så mycket mer. Det blev en hel del banslalom, några körningar på Arlanda Test Track, Mantorp och Gelleråsen och trevliga utflykter till bl.a. Taxinge Näsby och några dramatiska midnattskörningar i Stockholm. Jag kände mig som en i gänget fast jag åldersmässigt kunde vara farsa till de flesta och också på ljusårs avstånd från ert tekniska kunnande.
Efter nio år kände jag att det vore kul med lite fler hästkrafter vid banslalom och banmöten och bytte ”Gulan” mot ”Red Bull”. Fortsatt lika kul och med många trevliga kamrater. En episod jag särskilt minns är när Stefan Söderstedt tog mig med på en uppvärmningsrunda på Lunda för att jag skulle få lära mig ”var gränserna går”. Stefan tyckte nämligen att jag körde för fegt. Parentetiskt kan nämnas att jag ett par dagar senare hade tid för att operera en svår spinal stenos. Tack Stefan för en nära-döden-upplevelse!
Kirurgerna bara skakade på huvudena när jag berättade vad jag varit med om. (Det som inte dödar, härdar).Min Red Bull är som de flesta av er vet en 911 E från 1972 ombyggd till Slantnose i mitten av 1980-talet och försedd med en SC-motor från 1980. Huuu, ve och fasa utbrister puristerna samtidigt som de gör korstecknet. Jag har läst förklenande kommentarer om Slantnose här på Early 911. Men så här byggde man om vissa bilar på 80-talet. Min bil är ett tidsdokument och jag har också mötts av uppskattande ord och kommentarer just för att bilen sticker ut från mängden.
Behovet av att reparera/utveckla Red Bull var inte lika stort som det varit på Gulan och konstigt nog började kroppen tycka att det inte var så där helskojigt att ligga på ett garagegolv. Men jag har bytt ut avgassystemet till SSI-kammare och sportljuddämpare för att få fler hästkrafter och mulligare ljud och gjort några till små förbättringar.
http://s1173.photobucket.com/user/Slant ... f.mp4.html
Varför skriver jag nu detta långa inlägg? Jo, det är för att jag går i försäljningstankar.
Men så gammal är han väl inte, att han klarar sig utan en sportbil, tänker du. Nej, det är helt riktigt. I höstas var jag ”otrogen” och köpte mig en nyrenoverad MGB från 1966. Jag har nämligen saknat vinddraget sedan jag sålde Targan och nu får jag det dubbelt upp.(Barnbarnsbarnet får ha mössa).
Så jag vänder mig till er som sålt era bilar på sista tiden (och också till er andra): Hur har ni resonerat?
Så mycket betalt som möjligt? Så enkel försäljning som möjligt? Sälja i Sverige eller till utlandet? ….
Tacksam för kloka svar
//Hasse
