36 förare mötte upp, men bara 4 i Classic.
Introduktionen var som vanligt högklassig. Det fanns t o m en banskiss som förenklade för de ovana.
Själv åhörde jag regelgenomgången sittande pga ryggbesvär
vilket gav mig en ny syn på deltagarna. 
Gulan spann som en katt, racingdäcken limmade på asfalten. Själv var jag taggad till tusen efter att Stefan skattat min motoreffekt till minst 140 hkr (själv har jag alltid gissat på 130 gamla orkeslösa grollar).
Mitt första åk gick bra. Inte superbra men bra. Toppfart 70,2 km/t. Visade baklysena åt 17 st förare. Det som jag
kommer att minnas livet ut eller åtminstone till slutet av nästa vecka är att jag fick snabbare tid än Stefan – 1.06.37 mot 1.09.10. I hans tid ingår 10 sek i strafftid eftersom han körde fel ett par gånger men i Riksarkivets böcker kommer det att stå 1.06.37 resp 1.09.10. Som den sportsman jag är lovade jag honom att få låna min GPS inför andra åket för att lättare hitta.
För mig blev det inte något fullbordat andra åk. Under däckvärmningen började motorn att gå på fem eller färre cylindrar och på banan kändes det inte rätt att pressa motorn.
Hackade mig hemåt på låga växlar och höga varv. Körde över en ojämnhet i vägbanan som stötte till ordentligt och efter ett stort moln av oljerök började Gulan gå lika fint som tidigare på morgonen. Förklara det den som kan.
Detta är den mystiska motorn.
//Hasse
