Early 911 Sweden

hej en liten fråga ang stabilizer support till 912a 1966. Jag har bygd en eget variant, finns det någon som har längd på en original ? tack mvh eric

Spontant, armen borde vara horisontell med hjulen på marken. Staget injusterat så att man inte har någon belastning på krängaren.

Alldeles för stora steg dessutom om man nu vill ha ställbarhet. Brukar kallas krängningshämmare på svenska. Krängningshämmaren påverkar bilens uppträdande vid en sladd väldigt mycket. Kan mäta en nästa gång jag är i garaget.

Krängarn på bakaxeln tas i regel bort på rallybilar som går på grusväg, men det är ju en annan sak.

I grund och botten är det en komfort grej med krängare. Det går att åka med mjukare fjädring rakt fram. För kurvegenskaperna i sig skulle man lika gärna använda hårdare fjädring. Men det går ju såklart snabbare att justera en ställbar krängningshämmare.

De är ju inte speciellt grova till våra bilar så bidraget är i sig inte så stort.

C-c på en standardarm är 120 mm. Sedan har böjstyheten i armen självklart betydelse. Den avbildade ser inte fantastisk ut.

Krängarna är lite klena på bilarna original, men de är viktiga för bilens balans. Jag har både hårdare stavar och hårdare krängningshämmare. Bilen blev MYCKET otrevlig att köra när min bakre krängare gick sönder.

Håller med om att trådskaparen borde borra minst ett hål till mellan sina hål för att få lite finare justering. Kanske inte så nödvändigt på gatan, men ändå. Kräver en del uttestande på lämpligt sätt/ställe som en slalombana med PCS där man kan köra på och över gränsen.

tack för alla svar, jag ska börja med att justera krängningshämmare centrum till centrum 120 mm...

En 66:a då har du sannolikt den korta styrväxeln om ingen har varit klåfingrig. Den är perfekt för den körglade föraren och gör många gröna av avund!

Om jag inte trasslar till det för Urelfer (swb med nyare språk) så hade tolvorna inga krängningshämmare från werk. Det hade heller inte 911T 110 110 hk. 911 L hade en krängningshämmare fram. Och den riktigt håriga raketen 911S med sina 160 (eller 168, 175 med tillval) hade krängningshämmare fram och även bak.

S hade även ställbara dämpare från Koni.

Men dämparna var inte av gastyp på den tiden, det hade annars förstärkt fjädringen.

När en krängare havererar så är det i första hand det klena fästörat i bakvagnen som helt sonika lossnat. Den typiska förstärkningen är att svetsa fast den rejält runt om det stora hålet i mitten.

Vad gäller dämpningen så varierar vagnens roll(lutning) i en kurva beroende på hur hastigt föraren väljer att svänga. Stötdämparnas hårdhet beror på hur hastigt de trycks ihop.

Fram är det inte så mycket att spela med. Den som inte skall tävla i historik eller så och inte frågar efter det kostar monterar öhlinare bak.

Porsche gjorde en hel del åt vikten på den tiden. Tolvan var ju redan från början lättare i motorrummet.

Ex så vägde ju sportomaticbilarna 15 kg extra och det gick ju bra med det på bana.

Just 1968 i Sverige så orsakade ju vikterna stor skandal. Fusk / klantighet, ytterst få vet vilket men hela porschegänget blev avstängda ett tag på racerbanorna.

Nu kapade jag tråden och skrev alldeles för långt med min skamfilade iPhone...